Vargen, hunden, människan och andra djur

Hund, mark- och djurägare har fått en ny konkurrent på många håll i landet. Vi talar förstås om vargen, en så nära släkting till tamhunden att de har samma latinska namn. Det rör sig nämligen om samma art, i biologiskt och genetiskt hänseende. Trots det har de flesta människor en helt annan syn på hundar än på vargar, och det förekommer att okopplade hundar attackeras av vargar, man tror bl.a. att detta skedde i Rialareviret i Norrtäljetrakten ganska nyligen.

Det finns många saker som man måste hålla i huvudet samtidigt när man diskuterar vargfrågan. En av dessa saker är att många på landsbygden uppfattar vargen som ett farligt rovdjur, och att ha detta djur in på knuten ger en känsla av otrygghet. Det finns ytterst få, om ens något, dokumenterat fall där en varg attackerat en människa, men tamhundar och andra djur, framför allt får och renar, löper naturligtvis risker när vargar etablerat sig i området.

Detta betyder dock inte att alla boende i ett område med varg är vargfientliga. Inte ens alla som har får eller andra djur uttrycker sådana åsikter. Det brukar framför allt vara jägare som uttrycker negativa åsikter om varg, vilket får en del att misstänka att de framför allt är upprörda över att ha fått en konkurrent om villebrådet.

Även om det inte är trevligt att få sin hund attackerad eller sina får rivna finns det också ett element av vidskepelse i vargfientligheten. Själva ordet ”varg” är ett noaord, alltså en omskrivning man använde sig av tidigare då det ansågs för farligt att använda det riktiga ordet, som var ulv. Varg betydde från början våldsverkare. Andra djur som haft noaord är skatan, som ansågs vara dödens budbärare, och björnen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *